EU-bidrag till ny studie om fysisk tränings positiva inverkan på cancerpatienter – Karolinska Universitetssjukhuset deltar med fokus på bröstcancer

Karolinska Universitetssjukhuset ingår som ett av sex centra i den internationella träningsstudien ”PREFERABLE som har tilldelats 40 miljoner svenska kronor av EU. Visionen för PREFERABLE är att vårdstandarden för patienter med metastaserad bröstcancer (MBC) ska förbättras genom ökad kvalitet och effektivitet i den stödjande vården.

Yvonne Wengström, professor i omvårdnad vid Karolinska Institutet och omvårdsansvarig inom Tema Cancer på Karolinska Universitetssjukhuset leder den svenska delen av studien. Karolinskas fokusområde i projektet är patienter med avancerad bröstcancer och träning. Tidigare forskning har visat att fysisk aktivitet har en positiv inverkan på patienter under en pågående cancerbehandling, bl.a. genom att minska den enorma trötthet, ”fatigue”, som många patienter upplever.

– Vi är väldigt glada över att ha fått möjligheten att få fortsätta forskningen inom träning och cancer som vi påbörjade med studien OptiTrain. Resultaten från OptiTrain som nyligen publicerades har fått stor uppmärksamhet och har ökat intresset för att studera hur träning kan påverka välbefinnandet vid en pågående cancerbehandling, säger Yvonne Wengström.

”PREFERABLE” ska kartlägga skillnaderna i de europeiska hälsovårdssystemen för att bevisa den positiva effekten av motion på cancerrelaterade biverkningar och patienternas livskvalitet. Resultaten kommer att bidra till att utveckla stöd under den medicinska behandlingen och förbättra kliniska riktlinjer och rekommendationer för patienter som genomgår en cancerbehandling.

– Det känns väldigt spännande att få samarbeta med en grupp internationella toppforskare inom detta område, säger Yvonne. Ett av de bärande argumenten för studien var att det inte finns några större studier kring de denna patientgrupp som har en mer avancerad cancersjukdom, då krävs det denna typ av internationellt samarbete för att det ska vara genomförbart för att få bra vetenskaplig evidens.

Den svenska delen av studien kommer att genomföras på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, i en av de nya byggnaderna där det finns ett gym för forskning som kallas ”Rörelseglädje” integrerat i den kliniska verksamheten.

Rekryteringen av patienter till studien beräknas ta cirka 1 år, totalt ska 350 patienter delta. Studien kommer att hålla på under 5 år, men resultat kommer att presenteras löpande.

Länder som deltar i studien utöver Sverige är Nederländerna, Tyskland, Spanien, Polen och Australien. Den koordineras av University Medical Center Utrecht (UMCU), Nederländerna.

The post EU-bidrag till ny studie om fysisk tränings positiva inverkan på cancerpatienter appeared first on Onkologi i Sverige.

Ingen förhöjd återfallsrisk i bröstcancer efter rekonstruktion med DIEP-lambå
Kvinnor som fått sitt bröst rekonstruerat med bukvävnad efter att ha opererats för bröstcancer har inte högre risk för återfall än kvinnor som inte genomgått bröstrekonstruktion. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet. Området är omdebatterat och tidigare studier har pekat åt olika håll, skriver Hannah Adam, AT-läkare och doktorand, i en sammanfattning av studieresultaten som publicerats i British Journal of Surgery.

Bröstcancer är den vanligast förekommande cancerformen bland kvinnor i västvärlden1. Hos de flesta patienter kan kombinationen av onkologisk behandling och kirurgi verka i kurativt syfte. Avseende bröstcancerkirurgi genomgår patienterna idag generellt sett antingen bröstbevarande kirurgi eller konventionell mastektomi, med tillägg av axillkirurgi i olika alternativ, beroende på bland annat tumörens och bröstets storlek. Patienter som planeras för mastektomi bör informeras om bröstrekonstruktion som antingen kan ske i direkt anslutning till canceroperationen, så kallad primär rekonstruktion, eller vid en senare operation, så kallad sekundär rekonstruktion. Tidigare studier har visat att bröstrekonstruktion ger en bättre skattad livskvalitet jämfört med patienter som inte genomgår bröstrekonstruktion2. Studier visar även att de patienter som genomgått rekonstruktion med egen vävnad skattar högre avseende estetik, livskvalitet samt sexualliv jämfört med implantatbaserad rekonstruktion3. De hittills främst förekommande rekonstruktionstyperna är implantat-baserad rekonstruktion, rekonstruktion med autolog (kroppsegen) vävnad eller en kombination av båda metoderna. Såväl den implantat-baserade som den autologa bröstrekonstruktionen genomförs i allt större utsträckning idag, den autologa framförallt hos de patienter som erhållit radioterapi. Den vanligast förekommande sekundära autologa bröstrekonstruktionen i Sverige idag är den som använder Deep Inferior Epigastric Perforator lambå (DIEP). Metoden beskrevs för första gången år 19944 och innebär en fri förflyttning av subkutan fett- samt hudvävnad från buken för att rekonstruera bröstet. Operationen görs med hjälp av mikrokirurgisk teknik.

KAN LEDA TILL PROGRESSION
Vävnadstrauman, till exempel större kirurgi dit DIEP borde kunna räknas, misstänks kunna leda till sjukdomsprogression och en ökad risk för återfall genom aktivering av dolda mikrometastaser, via bland annat frisättning av tillväxt- samt immunomodulerande faktorer5. Tidigare studier har rapporterat tvetydiga resultat och slutsatser har därför varit svåra att dra på grund av heterogenitet bland kohorterna och avsaknad av kontrollgrupper för jämförelse. I den aktuella studien undersöktes risken för recidiv samt död i bröstcancer hos kvinnor som har genomgått DIEPrekonstruktion med det primära utfallsmåttet bröstcancerspecifik överlevnad. Andra utfallsmått som studerades i studien var total samt sjukdomsfri överlevnad. För att utvärdera recidivrisken designades en retrospektiv matchad fall-kontroll-studie som inkluderade samtliga bröstcancerpatienter som genomgått bröstrekonstruktion med DIEP-lambå på kliniken för Rekonstruktiv Plastikkirurgi vid Karolinska Universitetssjukhuset mellan år 1999– 2013 (254 fall). Till varje fall matchades upp till fyra kontroller som var bröstcancerpatienter opererade med mastektomi utan att ha genomgått sekundär bröstrekonstruktion (729 kontroller). Matchningskriterier var tumörstadium, lymfkörtelstatus, operationsår och ålder vid bröstcanceroperation samt huruvida neoadjuvant behandling hade erhållits. Tumördata erhölls primärt från nationella bröstcancerregistret. Vid bilaterala ingrepp betraktades varje rekonstruktion som ett separat fall vid undersökning av sjukdomsfri överlevnad, medan bröstcancerspecifik överlevnad samt total överlevnad beräknades per individ.

Läs hela artikeln som PDF

The post Ingen förhöjd återfallsrisk i bröstcancer efter rekonstruktion med DIEP-lambå appeared first on Onkologi i Sverige.

Bayer ansöker om marknadsföringstillstånd för larotrectinib för behandling av TRK fusionscancer

Bayer meddelar att ansökan om marknadsföringstillstånd för larotrectinib har lämnats in till Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). Larotrectinib har utvecklats för att behandla barn och vuxna patienter med lokalt framskriden eller metastaserad tumör och som bär på en förändring i genen som kodar för Neurotrophic Tropomyosine Receptor Kinase (NTRK). Genförändringen NTRK är en mutation som leder till okontrollerad Tropomyosin Receptor Kinase (TRK) signalering och tumörtillväxt.

Larotrectinib är en selektiv TRK hämmare som angriper TRK fusionsproteiner som orsakar cancer, oavsett typ och ursprung av tumören. Bayer och Loxo Oncology, ett biomedicinskt företag med säte i Stamford, Connecticut (USA), utvecklar larotrectinib i samarbete. Detta är ett steg närmare att ge en precisionsmedicinsk behandling till dessa patienter som idag saknar godkända behandlingsalternativ. I maj 2018, fick larotrectinib prioriterad granskning av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av barn och vuxna patienter med lokalt framskriden eller metastaserad tumör och som bär på en förändring i genen som kodar för NTRK.

– Ett kommande godkännande av larotrectinib skulle innebära ett paradigmskifte inom cancerbehandling. Genom att angripa genförändringen som får cancern att spridas istället för organet där den ursprungliga tumören sitter ger vi patienter med TRK fusionscancer en ny möjlighet till behandling, säger Daniel Tesfa, Medicinsk chef för onkologi och hematologi på Bayer.

Om larotrectinib (LOXO-101)

Larotrectinib är en TRK hämmare som utvecklats för behandling av patienter med cancer som bär på en förändring i genen som kodar för Neurotrophic Tropomyosine Receptor Kinase (NTRK). I kliniska prövningar har larotrectinib visat på en response rate på 80 % i prövarnas granskning och 75 % vid central granskning, oberoende av cancertyp. Huvuddelen av alla biverkningar var av grad 1 eller 2. Se artikel i New England Journal of Medicine.

Om TRK fusionscancer

Forskning visar att NTRK-gener kan kopplas till andra gener och producera ett TRK fusionsprotein som kan leda till att solida tumörer utvecklas på flera ställen hos barn och vuxna, och yttra sig som bla thyroideacancer, bröstcancer, gallgångscancer, tjocktarmscancer, GIST, lungcancer, hudcancer, cancer i bukspottkörtel och olika typer av sarkom. Endast genom speciella test kan TRK fusionscancer upptäckas.

The post Bayer ansöker om marknadsföringstillstånd för larotrectinib för behandling av TRK fusionscancer appeared first on Onkologi i Sverige.

Den 1 september tillträder professor och överläkare i kirurgi Lisa Rydén som verksamhetschef för Regionalt cancercentrum syd. Lisa Rydén har främst arbetat med patienter med cancer de senaste 25 åren på såväl stora som små sjukhus och är den första kvinnliga professorn i kirurgi vid Lunds Universitet.

I sin roll som chef för RCC Syd är Lisa Rydén ansvarig för att förverkliga förslagen i den nationella cancerstrategin om att ta fram mål för att minska risken för att insjukna i cancer, förbättra omhändertagandet av patienter med cancer, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten efter diagnos. Likaså att minska regionala skillnader i insjuknande och överlevnad mellan befolkningsgrupper.

– Vi är väldigt glada över att knyta till oss en sådan erfaren och kunnig person som Lisa Rydén är. Vi inom RCC Syds styrelse tror att Lisa är helt rätt person att driva organisationens verksamhet framåt med fortsatt fokus på regional och nationell samordning för en jämlik cancervård med patienten i fokus, säger RCC Syds styrelseordförande Lars Almroth.

Lisa Rydéns forskning är fokuserad på bröstcancerpatienters prognos och nyttan av återfallsförebyggande behandling. Hon har även ägnat sig åt diagnostiska studier av lymfkörtelmetastaser och på senare år även patientens rehabiliteringsbehov och psykiska motståndskraft i samband med cancerdiagnos. Lisa kommer att fortsätta arbeta med sin egen forskargrupp på deltid och hoppas utveckla den kliniska forskningen inom RCCs uppdrag.

– Jag ser fram emot att fortsätta att utveckla RCC Syd som etablerats till ett självklart stöd för kunskapsstyrning och patientprocessarbete inom cancersjukvården i hela Södra Sjukvårdsregionen. Patientprocessarbetet kommer att utvecklas i samarbete med processledare och respektive förvaltningar. RCC Syd behöver utvärdera arbetet med de nationella vårdprogrammen och dess betydelse för kunskapsstyrning och jag kommer att verka för jämlik och ökad inklusion i kliniska studier och förbättrad patientmedverkan, säger Lisa Rydén.

Lisa Rydén tillträder sitt nya jobb den 1 september. Utnämningen har varit föremål för facklig samverkan.

The post Professor Lisa Rydén utses till verksamhetschef för Regionalt cancercentrum syd appeared first on Onkologi i Sverige.

Ny kunskap kommer att radikalt förändra behandlingen av metastaserad njurcancer
Vid årets uro-onkologiska möte i Arild konstaterade professor Christian Beisland, urolog vid Haukeland Universitetssykehus i Bergen, att det inte finns konsensus för hur man följer upp patienter efter kurativt syftande behandling av njurcancer. Det är oklart vilken typ och frekvens av undersökningar man har nytta av. Det finns heller inte evidens för att uppföljning lönar sig. Annika Håkansson, docent och överläkare vid den onkologiska kliniken på Skånes Universitetssjukhus och ansvarig för njurcancerverksamheten vid kliniken i Lund och Malmö, hade en genomgång av nyligen publicerade studier som helt kommer att förändra behandlingen av metastaserad njurcancer.

Med det ursprungliga syftet att utöka samarbetet mellan urologer och onkologer i Sverige som arbetar med omhändertagande och behandling av patienter med urologiska tumörer hölls den 21:a uro-onkologiska uppdateringen om urologisk cancer år 2018 med fokus på njurcancer och peniscancer. Som tidigare år presenterades översikter inom aktuella och kontroversiella områden vilket med automatik utmynnade i intensiva diskussioner och givande dialog mellan svenska specialister. Nedan följer ett referat av två viktiga föredrag under mötet.

UPPFÖLJNING AV LOKALISERADNJURCANCER
– VARFÖR, HUR OCH FÖR VILKA PATIENTER?
Nyligen visade en genomgång av alla internationella riktlinjer för njurcancer att det inte föreligger konsensus för uppföljning av opererade patienter (Williamson et al, BJU 2016). Man kan konstatera att riktlinjer och uppföljningsstrategier varierar väsentligt, speciellt vad gäller frekvens och tidpunkt för bilddiagnostik. I många länder har olika uppföljningsprotokoll utvecklats som tar hänsyn till både patient- och tumöregenskaper. Det saknas generellt evidens för huruvida fördelarna med olika protokoll överväger potentiell risk/börda. Istället har de flesta rekommendationer godkända av nationella styrgrupper utvecklats genom paneldiskussion och inte bara tagit hänsyn till aktuell litteratur utan även beprövad erfarenhet och subjektiv bedömning av panelmedlemmar. Inte överraskande resulterar detta i stora skillnader mellan publicerade riktlinjer. Ovan gäller även våra egna och EAU:s riktlinjer och Christian Beisland ”var overbevist om at noen utsagn var skrevet av noen senior professorer over en øl i baren”. Variationen mellan, och låg evidens för, riktlinjer gör att i slutändan kommer intensitet och längd av uppföljning ske efter den enskilde urologens gottfinnande efter riskstratifiering av individuella patienter. Det är angeläget att utveckla kliniska rekommendationer som bygger på analys av hur sjukdomen progredierar och vad som är fördelaktigt för det medicinska utfallet. Beisland visade att i ett modernt patientmaterial är det ungefär 60 procent som genomför uppföljning enligt protokoll. 10 procent faller ifrån med recidiv, 10 procent går ur med annan sjukdom eller död och återstående 20 procent går på kontroller, men ”slarvigt”, och utanför riktlinjerna.

Christian Beisland är medförfattare till en helt nyligen utkommen artikel (Dabestani et al, Eur Urol. In press 2018). ”Long-term Outcomes of Follow- up for Initially Localised Clear Cell Renal Cell Carcinoma: RECUR Database Analysis”. Man har retropektivt samlat data från 1 889 konsekutivt opererade patienter utan metastaser från 12 centra i åtta europeiska länder. Man valde att starta från 2006, det vill säga i början av tyrosinkinaseran och avslutade 2011, vilket möjliggjorde ett minimum av fyra års uppföljning. RECUR är en något krystad akronym av den längre titeln “the euRopEan association of urology renal cell carcinoma guidelines panel Collaborative multicenter consortium for the studies of follow-Up and recurrence patterns in Radically treated renal cell carcinoma patients”.

De äldre prognostiska modellerna som UISS (UCLA integrated staging system for renal cell carcinoma) eller Leibovich-score stämmer ganska väl även i ett modernt patientmaterial, men är förmodligen dåligt kalibrerade då de är baserade på vanlig lungröntgen vid diagnos vilket missar en del fall som är metastaserade redan vid upptäckt.

Läs hela artikeln som PDF

The post Ny kunskap kommer att radikalt förändra behandlingen av metastaserad njurcancer appeared first on Onkologi i Sverige.

Småskaligheten på Skellefteå Lasarett gör att vi kommer närmare patienterna
Planen var att stanna något år eller två, för att sedan vända söderut igen. Drygt trettio år senare är kirurgen Jonas Holm fortfarande kvar på Skellefteå lasarett och tänker fortsätta så. Han trivs med småskaligheten.
– Även ett mindre sjukhus kan hänga med i utvecklingen av cancerbehandlingar, säger han. Och här känner jag att jag gör något konkret, att jag bidrar.

Hej Lena, hur har du det? Jag läser dina prover hela tiden. De står ju still, men du svarar väldigt bra. När Jonas Holm kommer fram till Lena Sjöström ser hon glad ut, där hon sitter med utsikt över en skogsbacke och får sin cellgiftsbehandling. Det var Jonas Holm som opererade henne när hon fick sin första bröstcancerdiagnos 1999. Sedan dess har hon varit här till och från genom åren för behandling av metastaser, och mest varje gång har hon träffat Jonas Holm.
– Ja, en del patienter följer man under lång tid.

”PATIENTERNA SOM EN FAMILJ”
Jonas Holm är överläkare och allmänkirurg, med bröstcancer som subspecialitet och med ansvar för cytostatikabehandlingen på kliniken. Bortsett från några år vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå har han arbetat här i Skellefteå under hela sin tid i yrket. Och en av fördelarna med att ha jobbat länge på ett och samma ställe är just detta att man får följa patienterna, tycker han. De tre sjuksköterskor som sitter bakom en glasvägg i det ljusa rummet och övervakar behandlingarna via sina datorer håller med. De har Planen var att stanna något år eller två, för att sedan vända söderut igen. Drygt trettio år senare är kirurgen Jonas Holm fortfarande kvar på Skellefteå lasarett och tänker fortsätta så. Han trivs med småskaligheten.

– Även ett mindre sjukhus kan hänga med i utvecklingen av cancerbehandlingar, säger han. Och här känner jag att jag gör något konkret, att jag bidrar. arbetat här i en lång rad år och hunnit känna många av patienterna väl.
– De blir som en familj, säger Ulrika Bergqvist, ansvarig sjuksköterska som varit här sedan 2010 och uppskattar att arbeta i en verksamhet där behandlingsmetoderna utvecklas i hög hastighet.

– När jag kom hit använde vi väl tre, max fem preparat, nu har vi tjugofem. Vilket givetvis inte är unikt för Skellefteå lasarett, men visar att även ett mindre sjukhus självklart hänger med i den ständiga utveckling som sker inom cancerbehandling, påpekar Jonas Holm.
– Vi måste ju hålla samma kvalitet och klass som de större sjukhusen, säger han.

Vilket i sin tur förstås innebär att vårdpersonalen måste förkovra sig kontinuerligt.

– Det är en av de svårare sakerna på ett mindre sjukhus, säger Jonas Holm, som i många år var verksamhetschef och alltså hade det övergripande ansvaret för att personalen fick den fortbildning de behövde.

Läs hela reportaget som PDF

The post Småskaligheten på Skellefteå Lasarett gör att vi kommer närmare patienterna appeared first on Onkologi i Sverige.

Koordinatorer fördubblade Diagnostikens kapacitet

Bilddiagnostik används i tjugoåtta av trettio standardiserade vårdförlopp. Och i alla dem ska undersökningen genomföras inom några dagar. För att ens ha en chans att klara det behövde all onödig tid kapas. På ett år lyckades Diagnostik Skånevård SUND fördubbla antalet SVF-relaterade undersökningar.

– Utan vår nya koordinatorsfunktion hade det inte varit möjligt att genomföra så många undersökningar som vi gör idag, säger Karin Fristedt, röntgenläkare och verksamhetschef vid Diagnostik Skånevård SUND.

Tillsammans med läkarchefen och röntgenläkaren Anders Navntoft initierade hon det arbete som gör att enheten nu kan hålla ledtiderna för bilddiagnostik i princip för samtliga standardiserade vårdförlopp (SVF).

Ville inte ha vilda västern

Karin insåg att diagnostiken skulle påverkas rejält redan då beslutet togs om att införa SVF.

– Jag och Anders konstaterade att vi skulle bli inblandade i nästan alla förlopp. Vi insåg att det var lika bra att sätta upp en mall för hur vi skulle göra. Så att det inte bara skulle bli vilda västern, säger Karin Fristedt.

Se Karin berätta vad de gjorde för att kapa diagnostiktiderna rejält (1,40 min)
Öppna inbäddad media i webbläsaren

Läs hela artikeln på cancercentrum.se

The post Koordinatorer fördubblade Diagnostikens kapacitet appeared first on Onkologi i Sverige.

Möjligt att hitta cancerpatienter tidigt i primärvården ”Upprepat sökande ett varningstecken”
”Hur var det möjligt att missa att patienten hade cancer? Han hade ju typiska symtom och fynd för cancer och sjukskrevs av allmänläkaren för ryggont. Hade läkaren inte undersökt patienten?” Frågan ställdes av min onkologkollega för 15 år sedan när vi var på väg till röntgenronden på universitetssjukhuset. Frågan skakade om mig då, men den är lika aktuell idag. Det skriver specialisten i allmänmedicin och onkologi, Marcela Ewing, som nyligen disputerat på en avhandling om just möjligheten att via primärvården upptäcka fler cancerfall i ett tidigare skede.

Utmaningen för en onkolog är att behandla och om möjligt bota cancerpatienter som har blivit diagnostiserade – av någon annan. Men var det verkligen så enkelt att diagnostisera cancer, som kunde innebära någon av alla de cirka 200 olika cancersjukdomarna? När jag bytte klinisk bana från onkologi till allmänmedicin och hade en eller flera patienter varje dag som sökte för symtom där cancer var en av differentialdiagnoserna lärde mig min kliniska erfarenhet svaret. Ja, trots noggrann undersökning och utredning av en patient kunde det vara lätt att missa typiska cancersymtom för de liknade symtomen för vanligt förekommande benigna sjukdomar.

CANCER I PRIMÄRVÅRDEN
Primärvården i Sverige är (eller borde vara) grundstenen i hälso-och sjukvården. Allmänläkare som är specialister i allmänmedicin har en bred kunskapsbas och kompetens för att ta hand om en mängd olika sjukdomar och åkommor i befolkningen. Utmaningen ligger i att bland patienter som söker med olika symtom urskilja dem som har en potentiellt allvarlig sjukdom. Utmaningen är särskilt stor när det gäller cancerdiagnostik. Olika studier har visat att allmänläkare årligen diagnostiserar endast en handfull cancerfall, med cirka en var av kolorektal-, bröst-, lung- och prostatacancer. 1
Således har bara några promille av de patienter som söker i primärvården cancer, men var åttonde patient har alarmsymtom som signalerar cancer.2 (Figur 1) kan ha mer ospecifika, diffusa symtom eller inga symtom alls. Dessa patienter har också längre utredningstider.3
Hur snabbt cancerpatienter identifieras i primärvården och hur snabbt de får sin cancerdiagnos har en betydelse för deras prognos. Forskning har visat att långa diagnostiska intervall, det vill säga tiden från det patienten söker för sina symtom i primärvården till dess en cancerdiagnos ställs, leder till ökad dödlighet för de fem vanligaste cancerformerna. 4

Så hur kan en läkare på en vårdcentral överhuvudtaget navigera bland alla symtom och fynd? Finns det något sätt att identifiera patienter som behöver remitteras vidare för att bekräfta eller förkasta cancermisstanken? Det var avstampet för mitt avhandlingsarbete som startade flera år innan snabbspåren för cancer, de standardiserade vårdförloppen (SVF) infördes i Sverige.

Läs hela artikeln som PDF

The post Möjligt att hitta cancerpatienter tidigt i primärvården ”Upprepat sökande ett varningstecken” appeared first on Onkologi i Sverige.

TARMCANCERSCREENING KAN RÄDDA LIV – nu ska Sverige starta införandet
RCC, Regionala cancercentrum, har beslutat att rekommendera landsting och regioner att under 2019 starta ett nationellt införande av generell tarmcancerscreening. Beslutet har fattats med stöd av Socialstyrelsens screeningråd. Screeningverksamheten ska omfatta alla kvinnor och män i Sverige i åldern 60–74 år och genomföras med test av blod i avföringen.

Tjock- och ändtarmscancer är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige med omkring 6 600 nya fall per år. Omkring 40 procent av patienterna dör av sin sjukdom. Men tarmcancer är också en sjukdom där tidig upptäckt medför att nästan alla patienter kan botas. Det lönar sig alltså att hitta sjukdomen i ett tidigt skede, vilket gör tarmcancer till en sjukdom som lämpar sig för screening. De patienter som riskerar att drabbas av en för tidig död är framförallt de med sent upptäckta tumörer. Studier har visat att tidig upptäckt genom screening minskar risken att dö av sin cancer med cirka 15 procent. Införandet av en generell tarmcancerscreening i Sverige beräknas kunna spara 300 liv per år.

AVVAKTAT TROTS REKOMMENDATIONER
WHO och EU rekommenderar sedan länge allmän screening för tjock- och ändtarmscancer. I Sverige lanserade Socialstyrelsen nya riktlinjer 2014, som anger att screening med test av blod i avföringen bör erbjudas alla män och kvinnor i åldern 60–74 år. Region Stockholm-Gotland beslutade redan 2008 att följa de internationella rekommendationerna och började då erbjuda alla män och kvinnor i regionen mellan 60–69 år att testa sig för blod i avföringen. Att Sverige är ett av få länder i Europa som ännu inte erbjuder allmän screening för tarmcancer har flera orsaker. Främst har det dock att göra med att Socialstyrelsen vid en nationell hearing 2011 menade att tarmcancerscreening fortsatt skulle bedrivas enbart inom ramen för forskning och utveckling. Regionala cancercentrum i samverkan tog då på sig att med finansiellt stöd av staten ta fram en nationell studie för tarmcancerscreening – den så kallade SCREESCO-studien.

NATIONELLT INFÖRANDE 2019
Med beslut och finansiering i 18 landsting startade studien 2014. Den är upplagd så att fram till och med 2019 bjuds 90 000 personer (män och kvinnor) in till screening, antingen med direkt koloskopi eller med högkänsligt avföringsprov och efterföljande koloskopi för de med blod i avföringen. Deltagarna ska sedan följas i 15 år för att det ska bli möjligt att utvärdera effekten av screeningen när det gäller förekomsten av och dödligheten i tarmcancer. Då Socialstyrelsen lanserade de nya riktlinjerna 2014 enades berörda aktörer inom området om att Sverige bör avvakta med generell screening tills SCREESCO inkluderat alla deltagare. Detta väntas nu bli klart under nästa år. Med stöd av Socialstyrelsens screeningråd har därför Regionala cancercentrum beslutat att rekommendera landsting och regioner att under 2019 starta ett nationellt införande av generell tarmcancerscreening med test av blod i avföringen för alla kvinnor och män i Sverige i åldern 60–74 år.

Läs hela artikeln

The post TARMCANCERSCREENING KAN RÄDDA LIV – nu ska Sverige starta införandet appeared first on Onkologi i Sverige.

AGGRESSIV BARNCANCER
Att ökningen i överlevnad de senaste 20 åren för alla barn med cancer har stagnerat indikerar att effekten av de konventionella cancerbehandlingarna redan har nått sin kulmen. Vi är därför i stort behov av att upptäcka nya riktade behandlingar för patienter med högriskneuroblastom, en av de vanligaste och dödligaste tumörerna hos små barn. Det skriver Anna Kock, forskare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa och Karin Larsson, forskarassistent vid Institutionen för medicin, båda vid Karolinska Institutet, i en översikt som öppnar för nya behandlingsstrategier för denna aggressiva barncancerform.

Barn med neuroblastom delas in i olika riskgrupper beroende på genetisk profil, ålder samt eventuell spridning av tumören. Trots aggressiv behandling är det endast cirka 40–50 procent av patienterna med metastaserande högriskneuroblastom som överlever, och dessa barn lider alltför ofta av svåra biverkningar som följd av sjukdomen och den intensiva terapin1,2. Tumörer består inte bara av maligna celler utan en mängd olika cellkomponenter som tillsammans utgör tumörens mikromiljö. Under tumörbildningen utvecklas cellerna i tumörmikromiljön tillsammans och samverkar på ett sätt som leder till ökad tumörtillväxt. I takt med att tumören växer bildas till exempel nya kärl för att möta tumörens ökade krav på näring och syre. Genom att styra produktionen av cytokiner och signalmolekyler byggs också en immunhämmande mikromiljö upp, karakteriserad av den dominerande fenotypen på makrofager och andra immunceller i tumören, vilket leder till att neuroblastomcellerna kan undvika kroppens eget immunförsvar. Prostaglandin E2 (PGE2) är en inflammatorisk signalmolekyl som driver tumörtillväxt genom att bland annat främja en immunhämmande tumörmikromiljö.
I neuroblastom är det så kallade cancerassocierade fibroblaster (CAFar) som är den primära källan till PGE2-produktion. PGE2 produceras genom enzymatisk omvandling av arakidonsyra (AA), av cyklooxygenasen (COX-1 och COX-2) till prostaglandin H2 (PGH2), som därefter omvandlas av det PGE2-specifika enzymet mikrosomalt prostaglandin E-syntas-1 (mPGES- 1). Cyklooxygenashämmare, det vill säga NSAID-preparat och Coxiber har genom epidemiologiska studier visat sig förebygga uppkomst av cancer men användningen av dessa läkemedel inom onkologin, i förebyggande syfte eller som behandling, har minskat på grund av de allvarliga bieffekter som orsakas av en ospecifik inhibering av alla produkter nedströms om PGH2 som är viktiga för normala cellulära funktioner. Hämning av det terminala enzymet för PGE2-biosyntes mPGES- 1 har därför föreslagits som en alternativ strategi för att uppnå samma tumörhämmande effekter som setts med COX-hämmare men utan de allvarliga bieffekterna på hjärt- och kärlsystemet.

BANBRYTANDE NY STUDIE
Trots goda resultat med genetisk deletion av mPGES-1 i musmodeller av koloncancer har det tidigare inte gjorts några studier med farmakologisk inhibering av mPGES-1 i experimentella tumörmodeller. En trolig anledning till detta är skillnaden på aminosyranivå i den katalytiska klyftan mellan mus och humant mPGES-13. Hämmare utvecklade till humant mPGES-1 har sämre eller ingen effekt på murint mPGES-1 vilket har stoppat prekliniska tester i möss. Compound III (CIII) är en mPGES- 1-inhibitor som hämmar både humant och murint mPGES-14 vilket gjorde vår studie med mPGES-1-hämning i musmodeller av neuroblastom möjlig. Högriskneuroblastom innefattar tumörer med amplifiering av onkogenen MYCN samt tumörer där den långa armen av kromosom 11 (11q-deletion) förlorats. För att studera effekten av CIII använde vi oss av två prekliniska modeller som efterliknar högriskneuroblastom. En MYCN-driven transgen musmodell som spontant ger upphov till aggressivt neuroblastom som uppvisar stora likheter med högriskneuroblastom samt en modell där celler med ursprung från ett högriskneuroblastom med bekräftad 11q-deletion transplanterats i möss.

Djuren behandlades dagligen med CIII och tumörtillväxten reducerades signifikant i båda musmodellerna. Profylaktisk långtidsbehandling med CIII i transplantationsmodellen resulterade i mer långsamtväxande tumörer utan tecken på toxicitet eller påverkan på tarmarna. Under tumörutveckling är bildandet av nya kärl, angiogenes, avgörande för cancerprogressionen. Studier har visat betydelsen av PGE2 för angiogenes i flera tumörer inklusive neuroblastom. Den farmakologiska effekten på angiogenes vid inhibering av mPGES-1 bedömdes genom immunohistokemisk analys av endotelcellsmarkören CD31 i tumörer från djur behandlade med CIII. Tumörer från djur behandlade med CIII hade signifikant lägre andel CD31 jämfört med tumörer från obehandlade möss och därmed en lägre vaskularisering. Resultaten från de två modellerna föreslår att selektiv inhibering av mPGES-1 i ett tidigt stadium hämmar nybildandet av kärl och därmed tumörutveckling.

Metastaserande högriskneuroblastom har en immunhämmande mikromiljö med högre infiltration av alternativt aktiverade makrofager (M2-polariserade) jämfört med lokaliserade lågriskneuroblastom. Vi utvärderade därför den immunmodulerande effekten av mPGES- 1-hämmning på mikromiljön genom att analysera polariseringen av makrofagpopulationen. Polarisationsmarkörerna, CD86 (klassiskt aktiverade Mlmakrofager) och CD206 (M2), utvärderades i tumör och mjälte från möss behandlade med CIII. Immunohistokemisk analys av polarisationsmarkörerna avslöjade en minskning av tumörfrämjande M2-polariserade makrofager. Flödescytometrisk analys av tumörerna visade dessutom en signifikant ökning av M1-polariserade makrofager medan totala makrofagpopulationen förblev oförändrad. Dessa resultat visar att inhibering av mPGES-1 resulterar i utbildning av tumörassocierade makrofager mot en M1-fenotyp som stöder immunförsvaret.

Läs hela artikeln

The post AGGRESSIV BARNCANCER appeared first on Onkologi i Sverige.

KAN MAN DIAGNOSTISERA PANKREASCANCER TIDIGT
Det finns statistiska indikationer som talar för att exokrin pankreascancer kommer att vara den cancerform i världen som förorsakar flest dödsfall år 20501. Det understryker vikten av att hitta vägar att förebygga, tidigt diagnostisera och behandla denna cancerform på ett mycket effektivare sätt än vad vi är mäktiga idag. Det skriver Åke Andrén-Sandberg, professor emeritus i kirurgi, i en översikt av kunskapen på området.

Avseende tidig diagnostik framhävs oftast vikten av avsaknad av symtom i tidigare stadier som den viktigaste faktorn. Både de exokrina och endokrina delarna har en sådan överkapacitet att insufficienser blir kliniska först då cirka 85 procent av körteln förstörts. Därutöver har pankreas inga sensoriska nerver, vilket innebär att processer i körteln inte kan ge smärta förrän kringliggande vävnader påverkas. Mot detta ska ställas att enligt Japan Pancreatic Cancer Registry ( JPCR) uppnår 80 procent av patienterna femårsöverlevnad i stadium TS1a (tumörer < 10 mm)2. Dessutom är det idag väl belagt att det finns en genetisk progression där pancreatic intraepithelial neoplasia (PanIN) gradvis förändras till cancer enligt ett bestämt mönster, och där de sista stadierna inte är stoppbara med nuvarande metoder3. Det är också visat de gradvisa genetiska förändringarna i förhållande till de morfologiska förändringarna: exempelvis Kras-mutationeri PanIN-1, inaktivering av p16 i PanIn-2 och inaktiverande mutationer av TP53 och SMAD4 i PanIn-3. Det finns således en systematik i cancerutvecklingen som borde vara möjlig att använda i cancerdiagnostiken.

PANCREASCANCERNS TIDSFÖRLOPP
I studier huvudsakligen baserade på tumörer funna vid obduktioner redovisades att man kan förvänta sig att det tar 11,7 år från den initierande cancerogena processen till dess det finns en malign cellklon, ytterligare 6,8 år i stadium I-II till utveckling av metastatiska cellkloner och sedan ytterligare 2,7 år i stadium III-IV till dess den obehandlade patienten avlider4, 5. Om detta stämmer borde det finnas åtminstone 2–3 år då patienten har en ”tidig pankreascancer” som vore möjlig att finna. I ytterligare en studie från samma forskningsgrupp värderades celltillväxthastigheter vid pankreascancer i en matematisk modell6. Modellen talar mycket starkt för att alla fall av pankreas cancer då de ger sig till känna kliniskt har alla egenskaper som fordras för att sätta metastaser. Om tumören är 10 mm är det sannolikt att det då finns metastaser utanför det alldeles närmaste tumörområdet i 28 procent av patienterna. Om tumören är 20 respektive 30 millimeter stor är risken för att den ska ha hunnit metastasera 73 respektive 94 procent. Dessa data talar för att man ska inrikta sig på att finna tumörer i storleksordningen 10 mm eller mindre, eftersom de då är upptäckbara med gängse bild-tekniker: ultraljud, datortomografi och magnetkamera.

RISKGRUPPER
Eftersom små pankreascancrar inte ger några kliniska symptom innebär det att de små tumörer som rapporterats exempelvis till Japanska Cancerregistret antingen upptäckts i samband med exempelvis CT för andra symtom eller som resultat av regelrätt screening – att de skulle varit asymptomatiska förutom
i undantagsfall. Det innebär att det är en högst selekterad grupp. Screening av oselekterade populationer har diskuterats i flera decennier, men har ännu inte befunnits kostnadseffektivt7. Däremot är man idag helt överens om att högriskgrupper kan och bör screenas8. Dessa screeningar kanske endast kommer att vara relevanta för 5–15 procent av samtliga som drabbas av pankreascancer – övriga är ”sporadiska” cancrar men om man borträknar den stora andel av pankreascancerpatienter, som uppnått en så hög biologisk ålder att kurativ kirurgi inte längre är möjlig, kommer andelen som bör erbjudas screening att bli mycket större och kostnaden per funnen, resekabel, cancer att bli rimlig.

Läs hela artikeln

The post KAN MAN DIAGNOSTISERA PANKREASCANCER TIDIGT appeared first on Onkologi i Sverige.

ASCO: Nya kombinationsbehandlingar öppnar terapeutiskt fönster i kampen mot lungcancer
Årets upplaga av ASCO var en av de mer intressanta på många år i och med att kombinationsbehandlingar med traditionell cytostatikabehandling och molekylär/ immunologisk behandling nu förefaller vara en framtida realitet för patienter med icke-småcellig lung cancer. Det skriver Michael Bergqvist och Stefan Bergström, båda över läkare vid Gävle sjukhus, i en sammanfattning som visar att dessa kombinationsbehandlingar nu öppnat ett nytt terapeutiskt fönster som förhoppningsvis kan vara ytterligare ett delsteg i kampen mot lungcancer.

Men för att kunna administrera de nya läkemedlen behövs biopsier för att undersöka om patienten har det uttryck i sin tumör mot vilken de nya medicinerna är riktade. En av de nya analyser som har börjat få genomslag i framförallt USA är liquid biopsies. Dr Oxnard från Harvard University presenterade en sammanfattning av det vetenskapliga läget för liquid biopsies (=eller flytande biopsier). Dessa prov kan användas för att leta efter cancerceller från en tumör, alternativt undersöka cirkulerande tumör- DNA som finns i någon form av kroppsvätska, exempelvis blod, urin, cerebrospinalvätska eller pleuravätska. Flytande biopsier är känsliga avseende den mängd med cirkulerande tumör-DNA som erhålls vid provtillfället och patienter med en stor tumörbörda kan generera mer tillförlitliga resultat avseende mutationsstatus än patienter med en liten tumörbörda. Dr Oxnard påvisade att i analyser av plasma och tumörer från AURA-studien i vilken patienter med T790-mutationer behandlades med Osimertinib (tredje generationens EGFR- inhibitor) såg man att om patienten uppvisade dessa mutationer
– både i plasma samt i tumörmassa – uppnåddes en medianöverlevnad på 16,5 månader till skillnad från för gruppen som enbart uppvisade mutationer i plasma men ej i tumör (4,3 månader). Gällande fortsatt utveckling inom området påvisade Dr Meador att prov som innehåller en större mängd med cirkulerande tumör-DNA kan vara jämförbara med konventionella biopsier avseende mutationsanalyser, men att fortsatta studier inom detta område behövs och en förhoppning i nuläget är att flytande biopsier kan komma att ersätta re-biopsierna för analys av tumörspecifika mutationer.

SNABB UTVECKLING
Ett område där det sker en snabb utveckling är inom molekylärpatologin. I en sammanfattning berättade Dr Noah Brown att Next generation sequencing (NGS) nu har gjort det möjligt att genomföra analyser av hela genomet och man kan nu med denna teknik erhålla information om en majoritet av olika mutationer hos patienter med lungcancer. Majoriteten av dessa mutationer är i nuläget dock ointressanta i och med att vi ej har läkemedel som är riktade emot dessa, så för att kunna få ett kliniskt användbart test håller olika aktörer på att ta fram panelbaserade NGS-plattformar där drivande mutationer samt mutationer där terapeutisk intervention är möjlig undersöks. I en paneldebatt belyste Dr Peter Paul Yu att det saknas standardiserade/validerade test avseende NGS, test som är jämförbara mellan varandra. Dr Saltz belyste att Food and Drug Administration i november 2017 godkände FoundationOne CDx, ett NGS-test som kan detektera genetiska mutationer i 324 gener och två genomiska signaturer från solid tumörvävnad, ett test som vi i Sverige i nuläget ej har tillgång till, men som vi sannolikt kommer att behöva inom en snar framtid, alternativt ett jämförbart test. NGS-analyser är av yttersta vikt för att kunna analysera TMB (tumour mutation burden). TMB baseras på att tumörer kan ackumulera mutationer i sitt genom efterhand som de tillväxer. Dessa förvärvade (eller ”somatiska”) mutationer kan överföras till nya cancerceller under celldelning och individuella tumörceller kan innehålla hundratusentals mutationer. Inom immunoonkologin har man påvisat att förvärvade mutationer i tumörceller kan förändra uttrycket av proteiner, vilket resulterar i bildningen av partiella proteiner som presenteras på ytan av tumörcellen, dessa kan identifieras av T-celler och resultera i ett immunsvar. Zhang och kollegor undersökte uttrycket av TMB hos patienter med lokaliserade respektive metastaserade lungadenocarcinom och fann att nivån av TMB var lägre hos patienter med lokaliserad sjukdom jämfört med metastaserad sjukdom. Dr Yoh från Department of thoracic oncology, Kanshiwa, inkluderade 1 635 lungcancerpatienter i en biomarkörstudie och i denna undersöktes de med NGS-plattformen (Oncomine Comprehensive Assay, OCA) och följdes kliniskt var sjätte månad) samt att man undersökte fyra olika PD L1-antikroppar och genomförde whole-exome sequencing (WES) för att fastställa TMB-nivån hos dessa patienter. Man följde även patienter som behandlats med immunterapi och fann att höga nivåer av TMB var associerat med ökad effekt av behandling samt att nivån av TMB ej var korrelerad till PD L1-uttrycket.

Läs hela artikeln

The post ASCO: Nya kombinationsbehandlingar öppnar terapeutiskt fönster i kampen mot lungcancer appeared first on Onkologi i Sverige.

Aktuella diskussioner och svåra avväganden när bröstcancerexperter samlades i Åre 2018
Kicki Waller-mötet i Åre lockar varje år bröstcancerspecialister från hela landet. 2018 års upplaga bjöd på en uppskattad gästföreläsning av Bella Kaufman från Israel och flera andra högintressanta uppdateringar från olika verksamhetsfält. Här sammanfattar överläkare Elisabet Lidbrink några av höjdpunkterna.

Bakgrunden till det årliga mötet är fantastisk och unik. Årefamiljen Waller drev Fjällgården i Åre och i bister vinter under andra världskriget föddes tvillingflickorna Waller. Kicki Waller avled i bröstcancer och det visade sig att hon var BRCA-muterad, likaså hennes syster Sessan. Efter Kickis död skapades en stiftelse till minne av Kicki Waller och sedan dess har man haft ett möte årligen. Mötet sponsras av många Årebor som bland annat lånar ut sina lägenheter så att kostnaden för mötet kan hållas nere. Kirurger, mammograförer, patologer och onkologer från Sveriges olika hörn samlas och diskuterar och lär sig senaste nytt om bröstcancer. Mötet har alltid en gästföreläsare för Kicki Memorial lecture, och den här gången kom Bella Kaufman ända från Israel. Det var hennes första möte med snö. Trots opraktiska skor och lite gångsvårigheter följde hon med i liften upp, fick lunch och beundrade den magnifika utsikten i det strålande vädret. Vid varje möte deltar också en patient som får berätta sin historia. På det här mötet var det en patient med BRCA-muterad bröstcancer som fascinerade oss med sitt vittnesmål om sjukdomen och om konsekvenserna av att bära på BRCAgenen.

Läs hela referatet

The post Aktuella diskussioner och svåra avväganden när bröstcancerexperter samlades i Åre 2018 appeared first on Onkologi i Sverige.

Multifokalitet som prognostisk markör – och svåra bedömningar av nyttan av profylaktisk mastektomi
Vid Kicki Wallermötet 2017 belystes data som indikerar att det finns en liten överlevnadsvinst för kvinnor som genomgått bröstbevarande ingrepp (inkluderande strålbehandling) jämfört med de patienter som genomgått mastektomi. Detta ledde till mycket diskussioner under och efter mötet. I år belystes därför betydelsen av multifokalitet som prognostisk markör och huruvida det skulle förklara den sämre prognosen för kvinnor som på grund av multifokalitet behövt genomgå mastektomi.

Bröstkirurgen Irma Fredriksson, Karolinska Universitetssjukhuset, bjöd på en viktig uppdatering i ämnet. Multipla foci av invasiv bröstcancer åtskilda med minst fem millimeter frisk vävnad är vanligare än man tror. I en stor retrospektiv tysk studie inkluderande nästan 9 000 kvinnor med bröstcancer förekom det i drygt 20 procent av fallen. Multifokal bröstcancer är associerat med negativa tumörkarakteristika såsom högre tumörgrad, lymfkörtelpositivitet och Her2-positivitet men detta kan enbart till liten del förklara den högre risken för återfall och död. Den viktigaste förklaringen är att mätning av enbart den största härden ger en undervärdering av patientens totala tumörbörda. Om tumörkarakteristika analyseras enbart på den största härden finns också en risk för felaktigt behandlingsbeslut – i 20 procent av fallen skiljer sig tumörkarakteristika åt mellan härdarna. Multifokalitet är inte en absolut indikation för mastektomi utan kan behandlas med bröstbevarande kirurgi om tillräckliga marginaler och god kosmetik kan uppnås. Postoperativ strålbehandling ges på samma sätt som vid unifokal bröstcancer.

Tibor Tot, bröstpatolog i Falun och expert på storsnittstekniken och multifokalitet, har studerat växtsätt av bröstcancer och funnit att de med ett diffust växtsätt som saknar tumörkropp och mer sprider sig som ett nät, har en sämre prognos än både multifokala och unifokala tumörer. Molekylär subtyp är en viktig prognostisk markör och de diffust växande tumörerna tillhör oftast subtypen Her2-positiva eller Luminal B. Tibor Tots forskargrupp har dock visat att diffust växtsätt i sig är en oberoende negativ prognostisk markör. I Kvalitetsregistret för bröstcancer registreras idag både den största tumörens storlek samt tumörextent. Tibor visade att tumörstorlek är den viktigare prognostiska markören; exemplifierat av att en tumörstorlek över 40 mm har fyra gånger högre risk för död jämfört med tumörextent över 40 mm.

Läs hela artikeln

The post Multifokalitet som prognostisk markör – och svåra bedömningar av nyttan av profylaktisk mastektomi appeared first on Onkologi i Sverige.

Njurcancer och prostatacancer
EAU-kongressen i Köpenhamn i mars i år samlade som vanligt över 10 000 deltagare från hela världen som under fem dagar lyssnade och granskade över 2 000 abstracts av vilka nästan två tredjedelar var uroonkologiska. Det är, som alla för – står, ett omöjligt jobb att redogöra för all den kunskap och vetenskap som nästan 1 400 abstracts innebär, skriver docent Johan Stranne i en kunskapsspäckad sammanfattning där han ”identifierar några träd i den stora skog som visades upp”.

Till min hjälp har jag tagit den så kallade ”Congress Highlightsgruppen” (fd Oncoforum) från ISMAR healthcare, som skickar urologer och onkologer från olika europeiska länder till de stora uroonkologiska kongresserna i världen för att försöka samla in de 20–30 kliniskt mest relevanta nyheterna från varje kongress. Jag var själv på EAU som reporter för prostatacancer tillsammans med en belgisk onkolog, Dr Valérie Fonteyne, och tillsammans kunde vi till slut enas om ett 20-tal abstracts kring prostatacancer. Parallellt arbetade andra urologer och onkologer med njurcancer och blåscancer. Resultatet kommer ju aldrig att vara heltäckande för en så stor konferens, men här är ett litet axplock från ett axplock. Om vi börjar uppifrån med njurcancer så är det lätt att konstatera hur njurcancer och prostatacancer har bytt fokus med varandra de senaste åren. För några år sedan handlade njurcancerdiskussionerna mest om nya mediciner för avancerad sjukdom medan prostatacancerdiskussionerna handlade om screening, nervsparande kirurgi och aktiv monitorering eller möjligen fokalbehandling av småtumörer. Idag handlar prostatacancerdiskussionerna mer och mer om nya mediciner medan njurcancer handlar om screening, nefronsparande kirurgi och aktiv monitorering. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen i diskussionerna.

HITTAS SOM BIFYND
Ett exempel gäller screening av njurcancer. Idag hittas de flesta njurcancrar som bifynd till andra undersökningar, till exempel DT njursten eller ultraljud aorta. Som följd av det har andelen metastaserade sjukdomsfall vid diagnos sjunkit över tid. Då det, förutom självklar direkt patientnytta för enskilda patienter, även är väldigt dyrt att behandla metastaserad njurcancer idag frågar sig Roizman et al om screening med ultraljud för njurcancer kan vara kostnadseffektivt för patienter äldre än 60 år (Roizman S. Eur Urol Suppl 2018 17(2);e296). I studien har man använt en så kallad Markovmodell för att beräkna hur mkt man skulle kunna spara i behandlingskostnader på att hitta fler tumörer tidigt genom screening. För att få en rimlig kostnad per QALY (quality adjusted life year), ett mått som ofta används i de här sammanhangen, behöver man få ner kostnaden för ett ultraljud till under 36 US-dollar/undersökning.

Överbehandling av njurcancer är ett annat parallellproblem till prostatacancer. Tanabalan et al redovisar därför en retrospektiv studie på 510 patienter om hur biopsier av små njurtumörer både har högt diagnostiskt värde i kombination med låg komplikationsfrekvens (Tanabalan C. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e301). Ett ökat användande av biopsier i den här patientgruppen skulle därför potentiellt kunna minska överbehandling markant. Vad gäller robotassisterad operation av njurcancer tittade Larcher et al på hur kirurgisk erfarenhet påverkar risken för perioperativa komplikationer vid robotassisterad partiell nefrektomi (RAPN). I en prospektiv multicenterstudie på 457 patienter kunde man visa att ischemitiden minskar kraftigt under de första 150 fallen för att sedan plana ut (Fig 1a). Vad gäller Clavien-Dindo-komplikationer ≥2 fortsätter förbättringen fortfarande efter 300 fall (Fig. 1b) (Larcher A. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e907).

Vad gäller betydelsen av positiva marginaler vid partiell nefrektomi kunde Jang et al visa, i en multicenterstudie, att positiva marginaler ökar risken för återfall av njurcancer med nästan åtta gånger, åtminstone om marginalen är över 1 mm ( Jang WS. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e1035). Detta faktum är nog viktigt att ha i åtanke om man överväger enukleativ partiell nefrektomi av tumören. I en serie med 127 konsekutiva patienter vid ett italienskt center för njurkirurgi kan Campi et al visa att, trots att så många som 60 procent av patienterna har hel eller delvis tumörinväxt i kapseln, endast 2,5 procent har positiv marginal (Campi R. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e1034). Om 2,5 procent är mycket eller lite kan man säkert diskutera, men efter fem år kunde man inte påvisa något återfall. Dock ska man nog påtala att 2,5 procent av 127 patienter endast innebär tre patienter. I andra änden av spektrumet av njurcancerkirurgi redovisar Bex et al resultat från SURTIME-studien, en fas IIIstudie på metastaserad njurcancer som randomiserats till direkt kirurgi med postoperativ Sunitinib jämfört med tre cykler av preoperativ Sunitinib före operation, följt av postoperativ fortsatt Sunitinibbehandling efter operationen. Studien är tyvärr stängd till följd av för låg inklusionstakt, men av de 94 patienter som randomiserats i studien har ingen av de patienterna som randomiserats till neoadjuvant Sunitinib progredierat så att nefrektomi blivit omöjligt. Dock uteblir all nytta av neoadjuvant cytoreduktion av tumören helt i studien. (Bex A. Eur Urol Suppl 2018;17(2):e1).

Läs hela artikeln

The post Njurcancer och prostatacancer appeared first on Onkologi i Sverige.

EMA godkänner Tafinlar+Mekinist för adjuvant behandling vid BRAF-muterat melanom i stadium III som avlägsnats fullständigt genom operation

Det utökade godkännandet grundar sig på resultat från fas III-studien COMBI-AD där patienter med med BRAF-muterat malignt melanom i stadium III som opererats bort helt ingick. Studien visar att patienter som får adjuvant behandling med Tafinlar (dabrafenib)+Mekinist (trametinib) efter operation löper 53 procents minskad risk för att drabbas av återfall under de närmaste tre åren jämfört med patienter som fått placebo.

– Det är positivt att det nu finns ett förebyggande behandlingsalternativ för patienter med melanom i stadium III där risken för återfall är hög, säger Johan Hansson, professor och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och huvudprövare för studien i Sverige.

Incidensen av malignt melanom ökar med mer än 5 procent per år1, vilket innebär att det är den cancerform som ökar mest i Sverige2. Tack vare förbättrad diagnostik och moderna behandlingar har överlevnadstiden vid malignt melanom förlängts avsevärt jämfört med för 30 år sedan, men när sjukdomen har nått senare stadier försämras prognosen betydligt. Hos mer än hälften av patienter med melanom i stadie III återkommer cancern senare i livet3.

Tre år efter påbörjad behandling hade 58 procent av patienterna i COMBI-AD som fått dabrafenib och trametinib varit fria från återfall (RFS) jämfört med 39 procent av dem som fått placebo4. Förbättringen i RFS var genomgående i alla subgrupper och den skattade ett-, två- och treåriga återfallsfria överlevnaden var konsekvent större för gruppen som fått kombinationsbehandling jämfört med placebo (ett år: 88 vs 56 procent; två år: 67 vs 44 procent; tre år: 58 vs. 39 procent)4

– Det är mycket glädjande att den här patientgruppen får tillgång till en behandling som påtagligt minskar risken för återfall, säger Gustav Ullenhag, docent och överläkare samt tumörgruppsansvarig för malignt melanom vid onkologikliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

Om COMBI-AD

COMBI-AD är en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad fas III-studie som omfattade totalt 870 patienter med BRAF V600E/K-positivt melanom i stadium III som genomgått en operation där tumören avslägsnats i sin helhet. Patienterna behandlades i 12 månader och indelades i grupper baserat på BRAF-mutation (V600E respektive V600K) och stadium (IIIA, -B eller -C). Studien genomfördes på 169 kliniska prövningssites i 26 olika länder, i Sverige deltog Stockholm, Uppsala, Göteborg och Lund med totalt 27 patienter.

I patientgruppen som fick kombinationsbehandling fick 97 procent en biverkan; 41 procent hade biverkningar av grad 3/4 och 26 procent hade biverkningar som ledde till att behandlingen avbröts ( 88 procent, 14 procent, respektive 3 procent jämfört med placebo)4.

Om dabrafenib och trametinib

Kombinationsbehandling med dabrafenib och trametinib är sedan tidigare godkänd i EU, för patienter med inoperabelt eller metastaserande BRAF V600E/K-muterat melanom och avancerad icke-småcellig lungcancer med en BRAF V600-mutation. Hittills är mer än 60 000 patienter världen över behandlade med kombinationsbehandlingen för någon av indikationerna.
De båda läkemedlen är så kallade kinashämmare som riktas mot BRAF (dabrafenib) respektive MEK (trametinib) i den signalväg som kallas RAS/RAF/MEK/ERK.

Om BRAF V600E/K-muterat melanom

Omkring hälften av alla patienter med malignt melanom har en genmutation i ett protein som styr cancercellen och som kallas BRAF. Mutationen leder till att cellsignaleringen blir onormal, vilket i sin tur gör att mängden cancerceller växer till och överlever i okontrollerad omfattning. Det innebär att patienter med den BRAF-muterade formen av malignt melanom har en mer aggressiv sjukdom som påverkar prognosen negativt.

Referenser

1. Malignt melanom, Internetmedicin. http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=3184. Besökt 20180830
2. Malignt melanom, 1177.http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Cancer/Cancerformer-och-fakta/Cancerformer/Hudcancer-malignt-melanom/. Besökt 20180830
3. Piotr Rutkowski and Iwona Ługowska; Follow-up in melanoma patient. Memo – Magazine of European Medical Oncology (2014); https://rd.springer.com/article/10.1007/s12254-014-0151-y
4. Long GV, Hauschild A, Santinami M, et al. Adjuvant Dabrafenib Plus Trametinib for Stage III BRAF V600E/K–Mutant Melanoma. New England Journal of Medicine (2017); http://www.nejm.org/doi/pdf/10.1056/NEJMoa1708539).

The post EMA godkänner Tafinlar+Mekinist för adjuvant behandling vid BRAF-muterat melanom i stadium III som avlägsnats fullständigt genom operation appeared first on Onkologi i Sverige.

Godkännandet gäller för daratumumab i kombination med bortezomoid, melfalan och prednison för behandling av vuxna med nydiagnosticerat multipelt myelom.

The Janssen Pharmaceutical Companies of Johnson & Johnson today announced that the European Commission (EC) has granted marketing authorisation for Darzalex^® (daratumumab) for use as frontline (initial) therapy. The approval is for the use of daratumumab in combination with bortezomib, melphalan and prednisone (VMP), for the treatment of adult patients with newly diagnosed multiple myeloma who are ineligible for autologous stem cell transplant (ASCT).

Läs det internationella pressmeddelandet

The post Darzalex godkänt som förstalinjens behandling vid multipelt myelom appeared first on Onkologi i Sverige.

Tuff behandling vid blodcancer kan skjutas på framtiden
Det går att skjuta på introduktionen av blodtransfusioner med i snitt 17 månader för patienter med lågriskvarianten av blodcancersjudomen MDS, förutsatt att de får så kallade ESA-läkemedel som stimulerar kroppen att bilda röda blodkroppar, visar en avhandling vid Sahlgrenska akademin.

The post Tuff behandling vid blodcancer kan skjutas på framtiden appeared first on Onkologi i Sverige.

Servier slutför förvärvet av Shires onkologiverksamhet

Servier, ett oberoende internationellt läkemedelsföretag, meddelade idag att den har slutfört det tidigare tillkännagivna förvärvet av Shires onkologiverksamhet efter att ha erhållit slutgiltiga regulatoriska tillstånd. Transaktionen på 2,4 miljarder dollar kommer att göra det möjligt för Servier att etablera en direkt kommersiell närvaro i USA och stärka sin läkemedelsportfölj för onkologi i de länder där koncernen redan är närvarande. Servier förvärvar Shires onkologiverksamhet, inklusive två marknadsförda produkter, ONCASPAR®[pegaspargas] och ONIVYDE® [irinotekan], förutom två samarbeten som för närvarande utvecklas inom immuno-onkologi.

”Detta förvärv är ett viktigt steg i att uppnå Servierkoncernens ambition”, förklarade Olivier Laureau, Ordförande i Servier. ”Det markerar lanseringen av Serviers kommersiella verksamhet i världens största läkemedelsmarknad – USA – och stärker väsentligt vår portfölj av onkologiläkemedel. Det är en del av Serviers tvåfaldiga strategi: att fortsätta att behandla ett ökande antal patienter med innovativa mediciner över hela världen och bli ett världsföretag inom onkologi. ”

I USA kommer Servier produkter att marknadsföras av koncernens nya dotterbolag, Servier Pharmaceuticals LLC (Boston), som består av 80 personer, inklusive de anställda övergång från Shire till Servier. Servier Pharmaceuticals kommer att ledas av David K. Lee som tidigare ledde Shires globala avdelning för genetiska sjukdomar och onkologi. Dotterbolaget kommer fortsätta att marknadsföra ONCASPAR® i USA. Servier Pharmaceuticals dubbla mål är att utveckla en stark försäljningsnärvaro i USA, baserat på Serviers befintliga portfölj, och att berika portföljen med produkter nära till godkännande eller marknadsförda innovativa produkter, i enlighet med koncernens strategi. Utanför USA förväntas cirka 75 anställda från Shire integreras i Serviers organisationsstruktur. De kommer fortsätta att marknadsföra ONCASPAR® och ONIVYDE® enligt lokal lagstiftning. Med detta förvärv tar Servier ytterligare ett steg mot sin strategiska ambition att bli ett globalt läkemedelsföretag.

Om Servier Servier är ett internationellt läkemedelsföretag som drivs som en stiftelse och med huvudkontor i Frankrike (Suresnes). Med en stark internationell närvaro i 149 länder och en omsättning på 4,152 miljarder Euro 2017 sysselsätter Servier 21 700 personer över hela världen. Koncernen återinvesterar 25% av omsättningen (med undantag av generiska läkemedel) i forskning och utveckling och använder alla sina vinster för utveckling. Företagstillväxten drivs av Serviers ständiga sökande efter innovation inom fem områden: kardiovaskulära, immuninflammatoriska och neuropsykiatriska sjukdomar, cancer och diabetes samt av dess verksamhet inom högkvalitativa generiska läkemedel. Servier erbjuder även eHealth-lösningar utöver läkemedelsutveckling.

Mer information: www.servier.com

The post Servier slutför förvärvet av Shires onkologiverksamhet appeared first on Onkologi i Sverige.

Protonstrålning av cancersjuka barn fokus för nordiskt symposium i Uppsala

Sedan Skandionkliniken i Uppsala startade 2015 har 89 barn behandlats med protonstrålning, framförallt barn med hjärntumör. I fjol fick nästan hälften av alla barn med cancer i Sverige sådan strålbehandling. Under ett nordiskt symposium i Uppsala 10-11 september summeras utvecklingen.

The post Protonstrålning av cancersjuka barn fokus för nordiskt symposium i Uppsala appeared first on Onkologi i Sverige.